Omaha Hold’em är en pokervariant som är nära besläktad med Texas Hold’em. Omaha ställer högre krav på spelarna eftersom man får fyra privata kort i stället för två, vilket innebär fler möjliga pokerhänder. Många pokerproffs spelar Texas Hold’em för att tjäna pengar och Omaha Hold’em för att bli bättre pokerspelare i allmänhet.

I Omaha får varje spelare alltså fyra privata kort. Två av dessa ska, tillsammans med de gemensamma korten, användas för att sätta ihop en pokerhand. Exakt två kort ska användas, varken fler eller färre. Totalt har varje spelare, när alla gemensamma kort är utdelade, nio kort att använda för att skapa bästa möjliga pokerhand.

En spelomgång i Omaha Hold’em börjar med att spelarna till vänster om given lägger lilla respektive stora mörken (se sidan om Texas Hold’em för information om mörkar). Därefter får alla spelare fyra privata kort varpå den första satsningsrundan inleds. Det är spelaren till vänster om stora mörken som börjar tala. Alternativen är att lägga sig (fold), syna (call) eller höja (raise).

När så alla spelare har gjort sina val i första satsningsrundan lägger given, efter att ha bränt det översta kortet, ut tre gemensamma kort. Precis som i Texas Hold’em kallas detta moment för floppen (the flop). Lilla mörken talar först i den efterföljande satsningsrundan. Sedan lägger given ut ett fjärde (the turn) och ett femte (the river) gemensamt kort, med satsningsrundor efter varje kort.

När de totalt fyra satsningsrundorna är avklarade är det dags för de kvarvarande spelarna att visa sina kort. Den som har den bästa pokerhanden med totalt fem kort, varav exakt två kort från de privata korten på hand, vinner potten.

Omaha Hold’em kan beskrivas som en överkurs på Texas Hold’em. Blir man en skicklig Omaha-spelare har man nytta av sin kunskap även i Texas Hold’em. Vill man bli bättre på att räkna på sannolikheter, möjliga ”outs” samt träna på faktorer som pottodds och liknande är Omaha-bordet en utmärkt skola.